nötterna i hallen

Vi har en jätteliten hall. Den är verkligen pytteliten, på riktigt. Åtminstone den lilla del där vi hänger kläder. Trångt som bara den är det när fler än en person ska klä på sig eller ta av sig ytterkläder. Att ta på och av skorna är en spännande balansakt, för hukar man ner sig blir man ju rundare och tar upp mer plats och puffar kanske till nån annan. Man får vänta på sin tur också, eller tränga sig fram. Störst går först ibland och ibland är det jag som är störst.
Men jag gillar vår hall. Den är toppen! Den har golvvärme under de varmbruna klinkerplattorna och jättefin tapet på väggen. Det finns ett härligt fönster som lyser upp hela hallen och vi har plats med en spegel i helfigur. Och vi är lyckligt lottade och behöver inte förvara alla våra ytterkläder här. Här hänger kläder och skor som används varje dag. Andra får bo i ett förråd.
Men det finns en liten nöt att knäcka. Mössor, vantar och halsdukar. Var ska man ha dem? Ja, fram till nu har de fått vara i en korg på golvet. Lättillgängligt men inte så estetiskt tilltalande och rätt så rörigt. Vi är tre personer i familjen så helst skulle var och en haft en egen låda i en byrå eller liknande. Men nu går ju inte det för det ryms ingen byrå. Nån smaaal förvaring med korgar att hänga upp bredvid spegeln kanske? Det visar sig att det inte finns så smal förvaring om man inte bygger den själv. Och hur många mössor ryms i en jättesmal liten korg? Inte många. Men så idag löste sig nästan allt. Jag kom på att två av oss är rätt så långa. Ja, så pass långa att vi i alla fall når upp till översta hyllan på hatthyllan. Och där kan man kan ställa ett par korgar som jag redan har. Vi kan faktiskt sträcka oss efter halsduk och vantar när vi ska ut. Det går.
Nästa nöt att knäcka blev nu att kunna få en överblick i själva korgarna. Jag har alltid liksom snurrat ihop mina halsdukar och knutit en knut av dem, så de blir som en kanelsnurra, om ni förstår. Halsdukssnurrorna har legat på varann, lite hipp som happ i korgen. Men det är ju ändå prydligt, för de är ju fina snurror i en korg. Såna snurror går inte ihop med logistiken i en liten hall, för de innebär att man måste rota runt i korgen för att hitta just den halsduk man vill ha, vilket tar tid. Det går inte att stå i vägen och ta upp en massa tid i lilla hallen när två andra står och stampar och vill fram. Lösning: vik ihop halsdukarna och lägg dem intill varandra istället för att stapla dem på varandra. då ser man direkt vilka halsdukar som finns i korgen och på ett ögonblick har du tagit fram den du föredrar idag och nästa person kan komma fram. Vikningen är inspirerad av Marie Kondo, en japansk expert på städning, men med en egen twist a la Höga Kusten.
Så här blev det. IMG_7561 IMG_7552

Så nu är två nötter knäckta och jag är riktigt nöjd med resultatet. Mycket glad också över att jag inte behövde köpa något nytt utan kunde använda mig av sådant jag redan hade.
Lite snitsig vikning var allt som behövdes.
(Kul också att jag hittade en halsduk som jag inte älskar och använder, så den åker ut.)

 

Comments are closed.