Ditt hem – ditt hjärta

hemma

Vad är ett hem? Är det ett hus? En lägenhet? Ett rum? En säng? En låda? Är det någonstans dit vi kan gå in, stänga om oss. Har väggar och tak? Fönster? En trapp kanske. Därinne. Innanför väggarna som kanske finns. Inuti. Ett utanför och ett innanför. Vad gör vi där? Vad har vi det till? Vi vilar. Dra oss undan världen. Hämtar kraft. Ser på tv. Läser post och kanske stickar eller äter äppelpaj.

Bara ett hem? Inte flera? Kan jag ha ditt hem? Kan mitt hem vara ditt? Om jag öppnar dörren till mitt hem och möts av nån annan. Vad händer då? Vad har hänt? Det är ju mitt hem. Gå ut! Om jag inte bjudit in dig, förstås. Då är du välkommen. Men jag bestämmer. Mitt hem, mina regler. Inte öppna garderoben. Inte ta min stekpanna. Hörru! Posten i postlådan är min. Ja, jag gillar ljuslyktor. Ibland är värmeljusen slut men det finns fler på affär’n. Och när jag är trött så lägger jag mig i min säng och sover. Helst åtta timmar men det blir det inte varje natt.

Jag gillar när grannen klipper gräset. Jag tycker det känns hemtrevligt. Mitt gräs blir inte klippt lika ofta och inte har jag någon uppsamlare heller. Fast på nåt vis är det helt ok. Jag har lärt mig att gräsklipp är gödsel för gräsmattan så det gör inget att det ligger kvar. Så får det vara på min gräsmatta. Fast det finns ju gränser för allt.

Men om du skulle vara en ful lampa med åttiotalsmönster får du faktiskt inte komma in. För det är jag som bestämmer. Och min sambo bestämmer också. Litegrann. Över kaffet. Och sambon bestämmer att man inte får äta i sängen. Eller dricka. Man, det är jag. Jag kan gärna äta i sängen om jag bara borstar tänderna efteråt. Fast nu får jag inte för sambon har bestämt att man inte gör så. Och eftersom jag vill ha husfrid så går jag med på det. Det blir ju minder smulor i sängen. Det är sant.

Alla saker i mitt hem är mina. Och sambons. Och barnets. Och alla rår om allt. Eller? Hur var det nu? Vem rår om dina saker? Är det du? Din sambo? Man? Fru? Farmor? Arbetskamraterna? Va? Varför har du deras saker?

Om jag går in i mig. In under huden och längst in i hjärtat, som är jag, hittar jag inte mormors sybord. Och inte några gamla osthyvlar eller plastlådor färgade av tomatsås. Och inte trasiga saker som ska lagas och inga omaka sockar. De är inte välkomna. Inne i mitt hjärta finns bara fint. Vackert. Och sådant som används. När jag gläntar på dörren blir jag glad. Och ingen reklam, tack. Gärna hav och horisont. Gärna riktigt smör och linnelakan. Vissa saker som jag fått har en särskild plats i mitt hjärta. Fint. Fina minnen. Vackert att se på. Blir glad. Det är lätt att hitta härinne. Det känns bra. Det känns att jag kommer hem när jag kommer hem.

Jag är hemma i mitt hjärta och mitt hjärta är mitt hem. Jag bestämmer. Mina regler. Glada regler. Mitt hjärta. Mitt hem. Ditt hjärta. Ditt hem. Du bestämmer. Dina regler.
Ditt hjärta. Ditt hem.

Comments are closed.